Så var det slut på detta års omkringresande i miljöns tecken. Nio månader i nio länder i två världsdelar. Svårt att sammanfatta. Svårt att veta man säga efter så mycket intryck och upplevelser.

Människan tycks visa prov på samma typ av misslyckanden eller utmaningar världen över. Att tänka långsiktigt. Att tänka i förebyggande termer. Att se problemen och åtgärda dem innan det gått för långt. Jag vill dock inte vara pessimistisk. Med all uppståndelse som givits klimatfrågan hoppas jag, liksom IPCC ordförande, på att mer resurser kommer riktas till effektiv fattigdomsbekämpning eller borde jag kanske snarare säga välståndsbyggnade. För det är välståndsbyggande som behövs. Det tycks mig som om allt fler behöver lära sig att samarbeta och gemensamt inse sina styrkor och utnyttja de resurser som de har.

Att bygga upp beroende av hjälp utifrån är helt förödande, det har jag sett alltför mycket av. Det skapar dåligt självförtroende och passivitet. På så vis är rättighetstänkandet inom utvecklingsbranchen helt riktigt. Men för den skull får inte stöd till basen – jordbruket – glömmas bort. Det är svårt att kräva sina rättigheter när pengarna inte räcker till eller magen skriker av hunger, eller ens dör i en simpel diarré innan fem år fyllda.

Så här i dagarna kring jul vill jag ägna tankar till alla de kämpande hjältar som jag träffat på detta år. De som trots egna svårigheter ägnar sin tid och energi åt att stödja och finnas för andra, de som kämpar för att förbättra sina liv, de som ger andra hopp.