En, två, tre, FYRA. En, två, tre, FYRA. Var fjärde person i Zimbabwe lever med hiv. Och trots den höga hiv-prevalensen saknas mycket kunskap som kan vara avgörande för en människas överlevnad. Visste du till exempel att någon som lever med hiv kan bli sjuk av att äta besprutade grönsaker? Det är sant. Näringsrik och giftfri mat behövs för att boosta immunförsvaret. Bland annat därför har Kooperation utan gränser i samarbete med Zimbabwisk NGO som arbetar med hiv, MASO ett nytt projekt i Zimbabwe. Vi stödjer människor som vårdar insjukna, eller tar hand om barn till föräldrar som dött i sjukdomen att odla hållbart och med grödor och tekniker som kräver mindre arbete.

En liten inblick i projektet ur min dagbok:

Dag 1.- Jag har arbetat som långtradarchaufför tills jag blev sjuk. För 8 mån fick jag hoppa av mitt jobb, berättar mannen som i mina ögon ser frisk ut. Arbetet blev för tungt. Han lagar nu skor hemma i sitt hus, medan hans fru, också hon hiv-positiv syr kläder. Hon är som 80 procent av Zimbabwes befolkning arbetslös. Han berättar att odlingslotten till stor del deras räddning. Och mannen har nu tagit på sig att lära ut de effektiva metoderna att få skörd med mindre arbete. Om de har tur blir det mat två ggr om dagen, och förhoppningsvis likaså för de andra som får lära sig de nya odlingsmetoderna.

Dag 2. Tecknen är tydliga. Flera har ihållande hosta och får lämna rummet. De är väldigt smala och flera har utslag i ansiktet. Vi äter en gemensam lunch under himlen. Majsgröt, lite gröna blad och en liten liten bit nötkött. På väg bort till försöksodlingen kommer en av kvinnorna upp bakom mig. Hon klappar mig på axeln, ler och skrattar lite blygt. Med sin svaga engelska berättar hon att hon har Sjukdomen. Att hon är positiv. Sedan tre månader äter hon bromsmediciner.Councilern över distriktet är med oss. Han berättar om den närmaste akuta bristen på mat i området. Jag ser mig omkring och förstår vad han menar. Hur kan människor över huvustaget överleva här? Det är alldeles torrt, nästan som en öken. Några koskällor ljuder en bit bort, men bortsett från det ser jag inget som kan liknar mat.Han berättar att World Food Programme är på väg för att distribuera mat. Jag får magont. Hur ska det då gå för kvinnan med bromsmedicinerna och troligen tusentals andra i samma situation? Det är nämligen oerhört viktigt, dels att äta ordentligt tillsammans med bromsmedicinerna, dels att ta medicinen precis samma tid varje dag. Och att tvingas sluta med medicinen är mycket farligt. Då lever man några veckor med mycket lågt immunförsvar och har stor risk att dö av minsta förkylning…

Börjar nu förstå att Zimbabwe har den världens lägsta medellivslängd bland kvinnor – 34 år. Själv skulle jag ha 5 år kvar att leva!