Idag har varit en tung dag. Jag nåddes av ett mycket sorgligt besked. Mario, vår vän och kollega i Honduras finns inte längre här bland oss. Han har blivit mördad. Mördad, kan ni förstå? Det kan inte jag.  

Mario var en fantastisk människa som tillbringat halva sitt liv i Honduras djungel med en grupp indianer. Han kämpade för deras rättigheter och för skydda skogen, deras levebröd. Till slut blev han för obekväm.  

Jag fick äran att träffa denna fascinerande man. Han kunde allt om djungeln, om dess plantor, varelser liksom dess faror. När vi gått i nära en timme utan vatten och jag sa att jag var törstig tog han fram sin machete och högg loss en bit av en lian. Ur den sipprade ett friskt svalkande vatten som släkte törsten för oss alla.  

Mario pratade indianernas – Tawakhaindianernas – språk och var vår guide. Utan hans kännedom och igenkännande i byarna hade vi inte välkomnandet varit långt ifrån så vänligt. Detsamma gäller dessvärre också för Kooperation utan gränsers projekt i området. Mario var alltid med som trygghet och vägvisare. Nu finns han inte längre. Men kampen att stå emot de stora mäktiga boskapsskötarna som vill hugga ned skogen och ta indianerna mark kommer att fortsätta.